oförståeligt

Verkligheten sätter skräck i mig - igen - och jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Jag fruktar det ögonblicket då jag verkligen förstår vad som hänt. Tankar åt familj och vänner. Stefan Liv ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0