hannafrisk

Senaste veckan har bestått enbart av lite halvhjärtat pluggande till diverse skoluppgifter som för tillfället är i en mängd större än jag är kapabel till att hantera, därför är framgången och produktiviteten relativt obefintlig. 

Kanske dock inte fullt så obefintlig som min vilja att ta ett nytt andetag som krävs för ett Fysik1 slutprov. Just ett sådant andetag jag tog- och med obeskrivlig lättnad släppte ut, för drygt en månad sedan då jag skrev mitt första och det jag då trodde - enda - Fysik1 slutprov. Jag hatar det här.

Jag behöver stressa ned och koppla av och det tänker jag göra såfort jag lämnat in mitt prov imorgon; en helg hos pojkvännen på annan ort är den bästa och kanske enda rimliga åtgärden. 

Nu ska jag lägga mig med en 150p-kurs studiematerial under kudden, njuta av träningsvärken som råder i ben och armar och vem vet, kanske fullboras kvällen med ett Grey's Anatomy avsnitt. 

Nya tag. Hej. 

Att känna sådan lättnad och glädje över att vakna upp med två lika stora öron igen var något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Förresten trodde jag inte heller jag skulle behöva leva två dagar med väldigt olika stora öron, men detta lilla smycke snålade inte med protesterna mot att sitta i mitt öra!

Kvällen var och blev så lyckad en nybliven 18åring bara kan drömma om. Tusen miljoner tack och tusenmiljoner kramar av ren, ren kärlek. Ni är ju bäst. 

 

 

 

Dagen med stort D är kommen och jag har tampats med nerver i en dos jag inte trodde var möjlig, och jag än mindre trodde att jag skulle klara av att hantera. Men när ben och händer slutat skaka och en släng av självförtroende återkom efter att ha spikat 64 rätt av 65 möjliga på teoriprovet, gick jag ut och körde en godkänd uppkörningsrunda.
Jag har körkort!
Den välomtalade känslan av frihet och lycka väntar jag fortfarande på då jag inte riktigt ännu förstått innebörden av detta otroliga faktum.

För att sammanfatta en artonårsdag patetiskt kort. Ägnade stor del av dagen åt förberedning inför måndagens äventyr, åt den godaste maten man kan tänka sig, blåste ut 18 ljus från favorittåran och fick äran att permiärhänga på krogen tack vare min såkallade palstsyster. 

Planen är att den närmsta veckan kommer att bli en av de största och mest minnesvärda veckorna i mitt, om 4 ynka dagar, 18 år långa liv.