15/9



deppade mig igenom en trög torsdag i skolan, ben och armar är bly. 

Eftermiddagen började med en kram som gjorde mig tårögd, helt otroligt vad jag saknat denna människa. Vi ägnade eftermiddagen åt att ta igen drygt en sommar som vi missat. Du är underbar och plötsligt saknar jag nian mer än någonsin.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0