Minnesstund


 
Igår efter en härligt seg morgon hos Philippa åkte vi upp till Kinnarps för att tillsammans med en fullsatt arena av folk ta ett farväl av våran kung. Ett ögonblick jag kommer att minnas som både något av det hemskaste, och finaste. Så fruktansvärt tungt, och om inte ännu mer ofattbart när man suttit mitt bland många människor i sorg och tårar, varav några var hans söner och bästa vänner. Alltid saknad, aldrig glömd.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0