20130711
Minns så väl att hemkomsten från förra årets Putte i Parken innebar känslomässigt kaos med ångest som starkt dominerande bidrag. Under dagens bussresa hem från Karlstad fick jag kämpa för att min hemlängtan inte skulle synas på ytan och ja, det går tydligen att känna ett större nöje i att packa upp en resväska än packa den. Resor hit och festivaler dit i all ära, hundra procent, men fy tusan vad skönt att få landa. Hemma.
4 helfina dagar Putte i Parken med Emma, Malin, Philippa och (till viss del) killen som förgyllde förra årets Putte i Parken med att uppenbara sin existens får (kanske, bara kanske) avsluta min festivalsommar. När PiP var passé stannade jag ytterliggare 4 dagar i Karlstad, för att bara njuta av att slippa säga samma tunga, slutgiltiga hejdå till Axel som jag i onödan tvingades göra förra året. Ett år har gått och 25 mil är inget problem förrän man gör det till ett. Han äger.
4 helfina dagar Putte i Parken med Emma, Malin, Philippa och (till viss del) killen som förgyllde förra årets Putte i Parken med att uppenbara sin existens får (kanske, bara kanske) avsluta min festivalsommar. När PiP var passé stannade jag ytterliggare 4 dagar i Karlstad, för att bara njuta av att slippa säga samma tunga, slutgiltiga hejdå till Axel som jag i onödan tvingades göra förra året. Ett år har gått och 25 mil är inget problem förrän man gör det till ett. Han äger.
Kommentarer
Trackback
