hannafrisk

 

En ledig fredag med lyxlunch med en hemifrånflyttad, plastig storasyster, en himla massa kemi2-plugg följt av några avsnitt Grey's med tilltugg som belöning. Ikväll är det Bongokväll.  

Jag minns i detalj känslan när jag hörde första tonerna av Radioactive första gången, hur jag fascinerades av hur man kunde skräddarsy en låt, och vidare ett album, helt och hållet efter mitt tycke och smak, och mina kriterier på hur riktigt bra musik ska låta. I ett år och tre månader har jag gått och drömt om att få uppleva detta live, och just därför åker jag till Stockholm om 5 minuter och uppfyller den drömmen. Adios.

Fuck rutiner. Driften att vilja jobba bort sömnproblemen var uppenbarligen inte starkare än att det tveklöst gick att acceptera ett 16.00-02.00 jobbpass i Nässjö igårkväll, en prioritering som jag ifrågasatte ganska hårt när jag väl var hemma 03.00 och som jag garanterat kommer att ifrågasätta i eftermiddag samt inatt när jag ska köra till och från Stockholm, helst i vaket tillstånd. Jag vet med hundra procents säkerthet att jag 03.00 inatt, och 08.00 imorgonbitti kommer ifrågasätta dem ännu hårdare men åh vad jag älskar dem resten av tiden. 

Veckans höjdpunkt är idag kommen och återstår gör tre lektioner i skolan, ett ångestfyllt läkarbesök och en tredagarshelg med bra planer. Känns överkomligt. 

När en veckas lov känns mer överflödigt än behagligt vet man att man har ett näst intill frustrerande lugnt skolår. Hela förra året jagade jag timmar, minuter och ibland till och med sekunder på ett sätt jag nu i efterhand inte kan förstå var varken fysikskt eller psykiskt möjligt, och plötsligt har jag timmar, dagar, veckor av tid att slå ihjäl.
          Under mitt sista höstlov hann jag utöver kopiösa mängder av Grey's Anatomy med att skriva ett misslyckat Högskoleprov, köpa byxorna jag nu mera bor i, dricka vin på livets place aka BongoBar och en del annat som aldrig riktigt fastnade på bild. Suktar hjälplöst efter rutiner och tackar gud för måndagar.  

 

En succésommar blev till höst, en höst fylld av grämelse över långa avstånd, minimalt med tid i skolan, allt för mycket outnyttjad fritid och flera fantastiska helger.

 

 

Gladaste, somrigaste och goaste helgen på väldigt länge. 

Minns så väl att hemkomsten från förra årets Putte i Parken innebar känslomässigt kaos med ångest som starkt dominerande bidrag. Under dagens bussresa hem från Karlstad fick jag kämpa för att min hemlängtan inte skulle synas på ytan och ja, det går tydligen att känna ett större nöje i att packa upp en resväska än packa den. Resor hit och festivaler dit i all ära, hundra procent, men fy tusan vad skönt att få landa. Hemma.

4 helfina dagar Putte i Parken med Emma, Malin, Philippa och (till viss del) killen som förgyllde förra årets Putte i Parken med att uppenbara sin existens får (kanske, bara kanske) avsluta min festivalsommar. När PiP var passé stannade jag ytterliggare 4 dagar i Karlstad, för att bara njuta av att slippa säga samma tunga, slutgiltiga hejdå till Axel som jag i onödan tvingades göra förra året. Ett år har gått och 25 mil är inget problem förrän man gör det till ett. Han äger. 

 

 

Risken finns att Bråvalla blir högst svårslaget, men visst ska vi ge Putte i Parken med start imorgon en ärlig chans.

Har på ett dygn lyckats förfärligt illa med att ta igen x antal timmars sömn så återvänder om några timmar, tröttare än någonsin, till Karlstad dit jag efter förra årets Pip kom att bli lite av en stammis. Tar med mig min fantastiska bråvalla kompanjon Emma, bygger ut sällskapet med Malin och Philippa och taggar Håkan Hellström, Oskar Linnros, Rebecca&Fiona, Panda da Panda, Movits! och Maskinen. Det ni. 

 

 

pip12.

 

Paramore // Rammstain // 2manydjs // Macklemore & Ryan Lewis x2 // Hoffmaestro // FMX // Emma, Anna, Allex, Amanda // John Dahlbäck // Frank Ocean x2 // John de Sohn // Green Day x2 // Far East Movements x2 // Nause x2 // Mando Diao // Volbeat // Dada Life // AVICII.

 

Packa om ladda om för imorgon drar vi till Norrköping och ser efter vad Bråvallafestivalen går för. 

Lite lustig känsla förresten att transka omkring kejsar Augustus palats, mysa runt i en över 2000 år gammal stad och vara så löjligt glad över att ha hängt med på historialektionerna i genom skolåren. Italien är fint. Och har fett god mat.